okej

när man läser igenom bloggen så har det verkat som om jag är lös och ledig.
men sanningen är, att efter 11 år, så är jag lös och ledig.
jag har redan gått igenom sorg perioden,jag har redan supit, varit arg och ledsen.
det är därför jag är ändå okej, förstår du.

på sätt och vis så vill jag inte vara okej, för det känns inte rättvist mot honom.
för hur kan man vara okej efter att ha spenderat halva sitt liv med någon annan ?
jag måste medge att det är tyst och ensamt men samtidigt så känner jag en form av
lättnad. jag behöver inte såra honom varje dag men att bo med honom, leva med honom.

jag hoppas att du förstår att det var dags för oss att gå vidare.
jag älskar dig, jag kommer alltid att älska dig.

ett liv utan köksbord är bättre än med.

metaforer, ni vet. ett helt annan betydelse

men ändå så klockrent. 

jag måste erkänna att lämna börjar bli svårare än att lämna. 

att känslan, med köksbordet är inte samma grej.

jag vill leva utan köksbordet, för trots allt är det mer stabilt än ett köksbord som finns.

förstår du ?