jag jobbade, sov, kollade serier. sköt upp allt som berörde mig och nu sitter jag här i skiten.
jag är så trött och utmattad, jag tappar koncentrationen och glömmer bort de simplaste sakerna pga jag valde att inte känna något.
så här sitter jag, känner det ena och det andra och jag försöker filtrera bort det mesta, liksom ta en sak i taget.
jag har världens bästa stöd från babe, världens bästa mamma, världens bästa tjej från sthlm.
jag vet att det blir bättre, det tar bara tid.
