hat.

något som är så långt ifrån den jag är och vad jag oftast känner är hat.

jag har aldrig riktigt hatat någon som jag gör nu.

jag har alltid varit den som förstår, som accepterar, som älskat i nöd och lust.

men på grund av dig så finns hatet inom mig. jag hatar mig själv för att jag föll för dig, jag hatar dig så mycket som fick mig att tro på en framtid. 

ditt jävla mörker har förstört mig.

du är så feg.

du är så jävla feg, du vägrar göra något åt det för du är så rädd för att se lyckan. 

och jag är så arg på dig, så jävla arg på dig. 

jag sjunker ner till sandlådenivå nu och säger att du kan lika gärna låsa in dig i det där jävla rummet, stanna där och kom aldrig ut. du förtjänar det, du är hemsk. inte undra på att folk lämnar dig för du lämnar oss alla. 

jag hoppas att du förlorar alla dina vänner, jag hoppas att du gör dig själv så illa att du inte kan jobba, att du får skulder upp i öronen. jag ville ha allt med dig, jag ville till och med gifta mig med dig. jag hoppas att du dör i din ensamhet.

aldrig överge dig.

du är svår, du är tung och bära men jag kommer aldrig mer överge dig. 

jag gör vad som helst för att du ska känna oss igen. 

det gör så jävla ont och jag vill bara dra men jag älskar dig.

jag har i alla fall sällskap.

ensamhet dag 4.

jag målade mig själv glad, log extra när färgen rann ner för mina ben och ner i avloppet.

nu ligger jag här med tårar som rinner ner för min kind.

ensamhet dag 4, vad har jag gjort för fel ?

dina skämt suger.

din klocka ringer i 45 min, du frågar mig om inte jag också skulle kliva upp. 

du är inte ens uppe, din klocka ringer, du ska upp för det är du som ska åka iväg och jobba. 

"nej" säger jag, "men du sa det igår att du skulle" säger du. 

ja men det är mycket som du säger att du ska göra men inget händer. 

"men älskling, det var ett skämt". 

fuck you, dina skämt suger.