hat.

något som är så långt ifrån den jag är och vad jag oftast känner är hat.

jag har aldrig riktigt hatat någon som jag gör nu.

jag har alltid varit den som förstår, som accepterar, som älskat i nöd och lust.

men på grund av dig så finns hatet inom mig. jag hatar mig själv för att jag föll för dig, jag hatar dig så mycket som fick mig att tro på en framtid. 

ditt jävla mörker har förstört mig.

du är så feg.

du är så jävla feg, du vägrar göra något åt det för du är så rädd för att se lyckan. 

och jag är så arg på dig, så jävla arg på dig. 

jag sjunker ner till sandlådenivå nu och säger att du kan lika gärna låsa in dig i det där jävla rummet, stanna där och kom aldrig ut. du förtjänar det, du är hemsk. inte undra på att folk lämnar dig för du lämnar oss alla. 

jag hoppas att du förlorar alla dina vänner, jag hoppas att du gör dig själv så illa att du inte kan jobba, att du får skulder upp i öronen. jag ville ha allt med dig, jag ville till och med gifta mig med dig. jag hoppas att du dör i din ensamhet.

aldrig överge dig.

du är svår, du är tung och bära men jag kommer aldrig mer överge dig. 

jag gör vad som helst för att du ska känna oss igen. 

det gör så jävla ont och jag vill bara dra men jag älskar dig.

jag har i alla fall sällskap.

ensamhet dag 4.

jag målade mig själv glad, log extra när färgen rann ner för mina ben och ner i avloppet.

nu ligger jag här med tårar som rinner ner för min kind.

ensamhet dag 4, vad har jag gjort för fel ?

dina skämt suger.

din klocka ringer i 45 min, du frågar mig om inte jag också skulle kliva upp. 

du är inte ens uppe, din klocka ringer, du ska upp för det är du som ska åka iväg och jobba. 

"nej" säger jag, "men du sa det igår att du skulle" säger du. 

ja men det är mycket som du säger att du ska göra men inget händer. 

"men älskling, det var ett skämt". 

fuck you, dina skämt suger.

porr & dess frågor.

jag sökte på youtube och innan jag skrev hela ordet så kom något annat upp.
nämligen youporn. jag tryckte på länken och hamnade mitt i något som jag själv
blev tänd på men jag kunde ändå inte låta bli och kolla i historiken och vad jag upptäckte
så sågs det medans jag låg en meter ifrån och sov. jag fick så ont i magen, för han hade väckt mig
och sedan satt på mig. var han kåt på mig eller det han kollade på ?

det är fine att det kollas på när jag inte är i närheten men kolla när jag ligger en meter ifrån och
sedan bli påsatt. det sved så klart.. och ja, jag kommer att ta upp det.
men först ska jag förföra fanskapet så jävla hårt att han kommer inte vilja kolla på andra nakna
tjejer. för fuck it, du är min, jag vill inte att du ska kolla på en annan naken kvinna.

förlåt och jag älskar dig

förlåt för att jag förstör dig.

förlåt för att jag kan inte vara utan dig.

förlåt för att jag behöver dig så mycket.

förlåt för att jag har blivit så svag.

förlåt för att jag älskar dig så otroligt mycket att det gör så ont.

i'll be good then i'll be gone.

det är dags att hitta tillbaka till sig själv, till den självständiga människan jag en gång var.
visst, det kommer att ta tid men jag ska kämpa på så jävla hårt för att hamna där igen.
och ja, det är självdestruktivt men jag klarade mig på det. att inte behöva någon alls, att bara ge
och ta emot när jag vill.

imorgon tänker jag dra till elmia och uppfylla en lång dröm, att gå på dreamhack.
helst hade jag velat gå på lördag men alla biljetter är slut! antingen så köper jag ett festivalpass
för 600:- och det har jag inte råd med nånstans.

eller så flörtar jag med sambon istället. han har cash!

från sthlm till jkpg.

för flera månader sen så bestämde jag mig för att flytta ner till jönköping.
dels för att komma bort från den destruktiva livet jag levde i sthlm och starta om på det
men även dels för att jag hittade någon, eller rättare sagt han hittade mig.
jag föll för honom ganska hårt innan vi sågs, föll för honom ännu hårdare efter vi hade setts.

självklart så satt jag i en sån sits där jag redan var i ett förhållande, jag hade redan en kille som
jag levde med, som jag hade varit tillsammans med i nästan elva och ett halvt år.
en ganska stor del av mitt liv men det hjälpte inte. jag hade träffat någon, jag hade träffat honom.
jag gjorde slut med min dåvarande, pendlade fram och tillbaka till min nya, upptäckte så mycket
av mig själv och av livet tillsammans med honom.

det var rena rama berg och dalbana mellan oss, vi bråkade så mycket, vi grät, vi skrattade.
det var skype så ofta vi bara kunde, det var vi. jag har aldrig träffat någon som får mig att må
så otroligt bra men samtidigt så jävla dåligt. rädslan över att han inte känner samma sak som jag
finns fortfarande där trots att han gång på gång visar att han känner samma sak.

i vilket fall som helst, jag lämnade mitt jobb i fredags, jag lämnade sthlm i lördags, jag bor här i
jönköping med mannen i mitt liv, mannen som jag vill så gärna gifta mig med.

jag mår så otroligt bra och jag är hemma. älskling, jag är hemma.

osäkerheten del2.

idag är det en sån dag då jag är så jävla ful och fet. det är även en sån dag som jag vill ta av mig kläderna, ta kort för att påminna mig själv att jag är fan snygg.

som i grekland, jag kände mig ful och jag var förbannad så jag bad andrea ta kort på mig när jag var i princip naken. 

detta blev resultatet: 

osäkerheten -

sen jag kom hem från grekland så har jag blivit mer osäker på om jag duger som jag är, osäker på om jag behövs eller att mitt bruna hår passar mig.

ibland så undrar jag om jag måste träna mer för att bli mer smalare, mer fit eller om jag ska ha mer klyfta och ha ett helt annan hårfärg. 

ibland så undrar jag om jag ska byta ut min personlighet och bli någon annan för 

att det finns delar hos mig ingen gillar.

jag verkligen ogillar den här känslan på att jag inte duger tillräckligt för att jag inte är tillräckligt snygg. jag har aldrig varit den människan och jag börjar få panik.

hjälp mig.

du sköts i bitar

i mitten av allt kaos står du handfallen, ensam och naken. ditt hjärta slår alldeles för fort, du känner sorgen som klöser sig fram genom lungorna, upp mot din hals.

jag greppar tag om din hals, trycker ner sorgen du känner. luften börjar gå ur dig men jag menar bara väl.

jag ser min egen panik i din själ men jag släpper inte taget. jag står där med händerna runt din hals och ser hur livet försvinner från dig men jag menar bara väl.

jag är döden.

stockholm (the bucket list)

den 31/10 så flyttar jag från stockholm till jönköping vilket har fått mig att inse att alla platser jag har velat se måste ses snarast. 

jag har alltid velat se stadshuset på nära håll, vara högst upp i kaknästornet, gå på alla museum som är intressanta. liksom, på sätt och vis kolla vad är grejen med allt.

1. stadshuset - ser det alltid från tåget, tänker alltid hur fint det är, vill veta mer.

2. kaknästornet - det finns folk som säger hur vackert utsikten är från toppen och jag är ett stort fan av utsikt.

3. fotografiska - i 27 år har jag bott här och jag har aldrig besökt stället. dags att ta reda på varför den är så magisk och finns på allas läppar. 

4. clarion hotell norra bangatan  - jag vill hänga i spa avdelningen, bada utomhus och ta ett glas vin i baren med utsikten.

5. museum - diverse museum ska ses. 

nordiska, tekniska, biologiska, vasa. you effing name it! 

6. gamla stan - det finns fortfarande delar av gamla stan som jag inte har sett eller inte riktigt uppskattat. 

7. skivaffären i hornstull - om den finns kvar så att säga.

8. äta middag på the dubliner - jag har haft mina bästa utekvällar på the dubliner men jag har aldrig ätit där.

9. mamas & the tapas - beställa så mycket tapas och äta tills jag hamnar i någon form av matkoma.

när det gör så ont.

vad gör man när man har träffat Mannen med det stora M:et gör illa en så mycket ?
vad gör man när man inte kan lita på det han säger för att det är mer snack än verkstad ?
lämnar man honom ? gör man slut, går vidare, hoppas på att det löser sig ?
eller stannar man kvar, tar emot allt av det onda och bara vara tyst, hoppas att
hjärtat läker under tiden ?

han ger mig både himmel och helvete, och jag medveten om att vårat förhållande kommer
att få mig att gå under helt och hållet om det inte löser sig.
och jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska bryta mig loss innan det är försent eller
om jag ska bara kämpa på för att få ett liv med honom.

jag frågade honom igår om det är värt all smärta och han sa att det är det men jag anser inte
det. inte när det får mig att sluta äta och sova. det är inte värt det.
det är inte värt att ligga på golvet och gråta sig svullen..

han verkar inte förstå hur mycket han krossar mitt hjärta med sitt beteende..
vad fan ska jag göra ?

det här är inte mitt hem.

det är exakt så det känns just nu. mitt hem är inte här längre, jag har redan dragit, jag är inte kvar. 

jag vantrivs så oerhört mycket i lägenheten som jag en gång kallade för hem.

allt som är kvar är det som tillhörde oss, det som var vi, det som är ditt är kvar och jag vill inte ha det kvar. jag vill inte

ha nånting med det att göra.

och jag tynar bort, jag kan inte äta, kan inte sova, jag vill verkligen inte vara kvar här där jag är.

buss på räls.

det har alltid varit ljus ute när jag åker ifrån dig. det har inte direkt varit passande med tanke på hur jag har känt mig. 

men nu, det är mörkt ute och inte ens det är passande för hur jag känner. jag är

faktiskt väldigt lättad, att det är jag som lämnar och inte du. för att lämna är så

mycket lättare än att bli lämnad. 

men jag måste medge att det är väldigt mysigt att åka tåg när det är så här mörkt. 

nervös.

jag älskar den här känslan, pirret som finns där i magen, som bubblar och får mitt hjärta att hoppa extra. 

det känns så larvigt att jag ska bli så nervös, så pirrig, så där outhärdligt kär.

jag blir nästan arg på mig själv men jag kan ändå inte låta bli att bli så där äckligt, snuskigt lycklig och kär. 

alltså, jag är så kär i dig och jag får hålla om dig om en timme.

okej

när man läser igenom bloggen så har det verkat som om jag är lös och ledig.
men sanningen är, att efter 11 år, så är jag lös och ledig.
jag har redan gått igenom sorg perioden,jag har redan supit, varit arg och ledsen.
det är därför jag är ändå okej, förstår du.

på sätt och vis så vill jag inte vara okej, för det känns inte rättvist mot honom.
för hur kan man vara okej efter att ha spenderat halva sitt liv med någon annan ?
jag måste medge att det är tyst och ensamt men samtidigt så känner jag en form av
lättnad. jag behöver inte såra honom varje dag men att bo med honom, leva med honom.

jag hoppas att du förstår att det var dags för oss att gå vidare.
jag älskar dig, jag kommer alltid att älska dig.

ett liv utan köksbord är bättre än med.

metaforer, ni vet. ett helt annan betydelse

men ändå så klockrent. 

jag måste erkänna att lämna börjar bli svårare än att lämna. 

att känslan, med köksbordet är inte samma grej.

jag vill leva utan köksbordet, för trots allt är det mer stabilt än ett köksbord som finns.

förstår du ? 

säg att du älskar mig.

jag låg och njöt av ljudet av ditt hjärta, hur dina lungor fylldes med luften
vi delade.

du låg där, armen under mig, kollade på ett avsnitt.

jag låg där, lycklig och kär, undrade om du kände samma sak.
kände du det redan då, hur livet omkring oss var bara ett ljud och
det vi hade sjöng.

jag var så trött, jag kämpade för att inte somna men jag var trygg.
jag var trygg, kär.

jag föll för sömnen, jag föll för dig.

tänk om du inte kände samma som jag.

men tänk om.

jag älskar dig, oss.

text meddelande.

jag var ditt godnatt, du var mitt godmorgon. 

du är alltid med mig.

om jag stannar

vi ligger på gräset, kisar mot det stora blå och är tysta. du påpekar att solen är varm, jag fnissar och frågar dig varför vi pratar om vädret.

din hand snuddar lätt min hand, små stötar går igenom min kropp. jag frågar om du känner samma sak och du påpekar att solen är varm idag.

jag drar bort min hand försiktigt från dig

men du fångar den och stryker din tumme på utsidan av min hand.

jag påpekar att solen är varm.

jag sätter mig motvilligt upp, jag ville mer än gärna känna men behövde en ursäkt från att inte bli galen. värmen från din hand försvann och trots att solen är varm blev det kallt.

du kväver min panik, du låter din hand vandra över handen, armen, axeln, ryggen, andra axeln, för att sedan låta dina fingrar cirkulera runt min tatuering.

du hummar på en låt och det får mina väggar att gå sönder.

du påpekar att solen är varm och planterar en kyss på min axel.

upprepar 1.

musiken är igång, du tittar på mig, väntar på att jag ska ta första steget. jag tar första steget, tar andra, höfterna börjar rulla och huvudet guppar. jag blundar, känner tonerna snurra runt i min kropp.

du tittar på mig, väntar på att jag ska se dig men jag ser bara tonerna.

du viskar, jag tror du viskar, du är fantastisk. jag hör inget för jag hör bara slaget på trummorna, tonerna av pianot som smeker min själ. du finns i musiken men det säger jag inget om. 

jag är tystnaden i musiken, i oss.

jag tar din hand och leder oss in i "firestone".

långt ifrån.

jag gillar historier, små korta historier. 

sånt som är obegripligt men läser man dom rätt med hjärtat i halsgropen eller i näven så förstår man vad det handlar om.

har du inte förstått det ? men ja, vad är det du inte förstår. jag åker förbi här varje dag utan att du vet om det, jag brukar låstas som om du är här och vi snuddar knä. men jag åker förbi här varje dag utan att du vet om det, du vet att jag finns men du är inte säker på det ändå.

det skrämmer spöket uppe på loftet, att du gillar ghostbusters och kallt kaffe.

det borde inte vara någon överraskning. 

jag har alltid haft svårt med ordet överraskning men inte fan. 

tänk om vi sa hejdå på fel sätt ?

kaoset är mitt.

jag stökat till, jag kallar det för städning.

jag börjar i ett rum men avslutar inte, jag går vidare till nästa och gör samma sak.

du går bakom mig, observerar mitt städ, plockar undan efter mig.

du fnissar och jag undrar varför, ditt huvud guppar när du står still säger han.

förvirrad, förbryllad och fnissig fortsätter jag vidare. jag plockar upp strumpor, hittar inte den makarna, släpper dom och gör ett spår av strumpor.

du går omkring med en tvättkorg och lägger i alla spår. du fnissar och jag frågar varför, ditt lillfinger har ett eget liv säger han.

mitt lillfinger har ett eget liv, men det var min hemlighet. drar fingrarna genom mitt hår och går vidare mot köket. 

du hinner före mig, du fyller vattenkokarn och sätter igång det. tar fram stora koppen, mitt favoritte och fixar.

jag frågar hur du visste om att jag ville ha te, du säger att jag beter mig fruset.

du säger att mitt är kaos är ditt kaos.

vi går ut och brinner upp i natten.

alltid samma sak, vi går runt på stan, försöker hitta något att göra.

snurrar runt och runt och skrattar och kollar vilket ställe har det godaste varmchoklad.

och jag tappar bort mina skor, hittar nya men inser fort att skorna hänger runt ditt huvud för du är rambo. 

du passar så bra i ljusblått, det framhäver din bleka hud som passar bra med vinröda läppar säger du.

jag slänger fram handen och säger att du ska ta den för vi ska med färjan över till hawaii. aloha aloha, kokosnötter och vita stränder. färjan är så snabb att vi hamnade i karibien och alla visslade efter dig.

men rambo, vi är inte i hawaii, vi är i barbados! jag har inte solskyddet med mig. du grävde i byxorna och plockade fram solskyddsfaktor 50. för du ska inte bli så brun, för att du ska inte bränna ditt leende.

ååh rambo det här är så romantisk men det här är fan inte hawaii. du slänger fram brevet om oss och säger att det inte gör något, vi åker till rom och äter pasta och pratar italienska och sen ska vi sova.

du säger det ena och det andra, tar mig till ställen som får mitt hjärta att brista och du älskar oss lika mycket som du älskar kakor. 

jag blundade och åkte till hawaii utan dig.