från sthlm till jkpg.

för flera månader sen så bestämde jag mig för att flytta ner till jönköping.
dels för att komma bort från den destruktiva livet jag levde i sthlm och starta om på det
men även dels för att jag hittade någon, eller rättare sagt han hittade mig.
jag föll för honom ganska hårt innan vi sågs, föll för honom ännu hårdare efter vi hade setts.

självklart så satt jag i en sån sits där jag redan var i ett förhållande, jag hade redan en kille som
jag levde med, som jag hade varit tillsammans med i nästan elva och ett halvt år.
en ganska stor del av mitt liv men det hjälpte inte. jag hade träffat någon, jag hade träffat honom.
jag gjorde slut med min dåvarande, pendlade fram och tillbaka till min nya, upptäckte så mycket
av mig själv och av livet tillsammans med honom.

det var rena rama berg och dalbana mellan oss, vi bråkade så mycket, vi grät, vi skrattade.
det var skype så ofta vi bara kunde, det var vi. jag har aldrig träffat någon som får mig att må
så otroligt bra men samtidigt så jävla dåligt. rädslan över att han inte känner samma sak som jag
finns fortfarande där trots att han gång på gång visar att han känner samma sak.

i vilket fall som helst, jag lämnade mitt jobb i fredags, jag lämnade sthlm i lördags, jag bor här i
jönköping med mannen i mitt liv, mannen som jag vill så gärna gifta mig med.

jag mår så otroligt bra och jag är hemma. älskling, jag är hemma.