buss på räls.

det har alltid varit ljus ute när jag åker ifrån dig. det har inte direkt varit passande med tanke på hur jag har känt mig. 

men nu, det är mörkt ute och inte ens det är passande för hur jag känner. jag är

faktiskt väldigt lättad, att det är jag som lämnar och inte du. för att lämna är så

mycket lättare än att bli lämnad. 

men jag måste medge att det är väldigt mysigt att åka tåg när det är så här mörkt. 

nervös.

jag älskar den här känslan, pirret som finns där i magen, som bubblar och får mitt hjärta att hoppa extra. 

det känns så larvigt att jag ska bli så nervös, så pirrig, så där outhärdligt kär.

jag blir nästan arg på mig själv men jag kan ändå inte låta bli att bli så där äckligt, snuskigt lycklig och kär. 

alltså, jag är så kär i dig och jag får hålla om dig om en timme.