så längesen.

jag är van vid ett krossat hjärta, så van att det inte känns lika mycket längre.
senaste var den 6 juni men den läkte ganska fort.
senast mitt hjärta krossades tack vare en bok var flera år sen men tack vare de
senaste böckerna jag har läst så kan jag konstatera att min mascara är magisk.

jag hade glömt bort hur ont det gör när boken bara ger en tragiska sidor fylld med
sorg, kärlek och vänskap. jag trodde att jag kunde riva ut mitt hjärta från mitt bröst
och skrika åt den, säga nej, gå inte sönder för deras hjärtan går sönder, gå inte sönder
bara för att det inte slutar som du vill.

det har gått en timme och jag känner hur ont det gör, hur mycket mitt hjärta önskar att
det inte var så, hur mina tårar hotar mig.

och det påminner mig om dig, om dig och ditt ego.