förståelse.

jag tänker så jäkla mycket, lite för mycket kanske men jag kommer ju alltid
fram till saker som leder till förståelse, kanske till och med en anledning till allt.
som t.ex. varför jag har svårt att höra någon säga att personen älskar mig i
nyktert tillstånd för sådant sa aldrig pappa när han var nykter.
jag har svårt att ta emot komplimanger utan att ifrågasätta personen för jag
fick aldrig sånt från pappa.

allt jag fick höra från pappa var "du är dum i huvudet, du är värdelös, du är ingenting".
allt det där skedde alltid i nyktert tillstånd medans när han var full så fick jag höra att
jag är bäst, jag är den som kommer att lyckas och oavsett vad så kommer jag ta över världen.
han sa alltid det med tårar, som om han var förvånad över att han faktiskt älskar mig.
liksom, varför låter du så förvånad över att du, pappa, älskar din dotter ?

alla gånger, efter skilsmässan, där jag försökte få en pappa så satt du där med
cigaretten i ena handen och ölen i andra och pratar om minnen, varför du är som du är,
varför jag är din favoritdotter så brister du i gråt och säger att du älskar mig så var du
så jäkla förvånad.

värst måste nog vara en vecka efter du hade sagt att jag var den bästa så sitter du där
med mamma, på min lillasysters studentmottagning, och säger till henne att lillasyster är bäst
för att hon är den enda som lyckades ta studenten. den enda som faktiskt gjorde något med
sitt liv och alla andra dina barn var värdelösa, kassa, inget att ha. du sa även att du visste att
hon skulle lyckas. ett år senare tog lillebror studenten men det sket du fullständigt i.

alltså, jag är så arg på dig. du har förstört så mycket för mig. jag vill kunna ta emot komplimanger.
jag vill kunna höra någon säga att dom älskar mig utan att jag blir rädd, utan att jag faller.
jag vill även kunna ta emot kramar och klapp utan att jag får för mig att den personen ska slå mig.
jag vill kunna vakna upp och känna att jag är så jävla snygg, att jag är fantastisk, att jag förtjänar
att leva, skratta, äta, duscha och vara självisk. även om jag är tacksam över att jag fick lära mig
att vara osjälvisk, att ta ansvar, att låta personen gå före mig så kan jag önska mig ett annorlunda liv utan förståelse.

sista jag hörde från dig var detta:
 "You look like a heartbreaker, or a Killer
Cant beleve that you are my daughter. See you on the other side. I'm not dead yet. HaHa from a very proud Father. Beleve it or not. Watch out for the pink elefhants"

måste medge att den sista meningen var fantastisk.