bitar.

det skulle båda mig gott om jag gick sönder, om alla bitar bara faller i sär och sprider ut sig. 

att jag måste plocka upp bitarna som är bra för mig och lämna dom som är för dåliga för mig.

men jag är rädd för att gå sönder, jag är rädd för om jag går sönder i min ensamhet så vet jag inte vad som händer.

tänk om jag plockar upp dom dåliga bitarna, tänk om jag missar något av de bra. 

tänk om jag blir självisk och bara gör slut på lidandet. 

TÄNK OM..

ska inte tänka så, borde låta mig gå sönder, borde göra det för att bli hel.