dagbok.

varje dag har jag suttit här, påbörjat ett inlägg om vad som helst. 

jag skriver ner nånting som finns där men

men inser ganska snabbt att jag kan inte.

tänk om jag väljer att berätta om den här bloggen, min öppna dagbok, för någon jag känner och den personen har ingen aning och får helt plötsligt reda på vad som finns i mina tankar. 

jag kommer sällan fram till något vettigt att säga för allt inom mig gör så ont.

det gör ont i kroppen, det gör ont i hjärtat.

ni har väl hört att smärtan från hjärtat varar endast i 20 min men det som gör ont efteråt är vanan, minnen, gemenskapet

och tryggheten. löftena man gav varandra försvinner, kärleken som en gång var så stor finns inte längre.

det jag försöka säga är att det är minnena som svider. inget annat! 

fast samtidigt så vet jag inte vad jag ska säga. 

jag är ganska vilsen.