drömmar.

för flera år sen när jag vägrade inse verkligheten, den verkliga verkligheten alltså,
så var jag fylld med drömmar. drömmen om att bli flygvärdinna, att bli elektriker.
att bli journalist, att bli allt som verkade bra. men det kunde inte gå så som jag ville.
för jag hade en plan, att inte leva så länge. målet var 27. det är 289 dagar kvar.
jag lovar, jag har skrotat planen.

men iaf, jag vaknade upp en morgon. en helt vanlig lördagsmorgon fast det var
inte så vanligt. jag hade en idé, en dröm. något som passar mig. jag var helt salig
och ville berätta det för någon. jag kunde inte vänta, jag ville berätta men tålamodet
som vanligtvis brukar stå vid min sida hade lämnat mig.

du var den första som fick veta, du sa att jag ska jaga den, jag ska fixa den drömmen
för det är så jag. även om du inte förstod varför så sa du att det var ändå jag.
du har säkert glömt bort det, du brukar göra det. men det är struntsamma i dagens läge.
för det är en dröm och den har inte lämnat min sida än.

jag ska jaga den, jag ska fånga den med mina händer och jag ska kyssa den.