tomheten.

ju längre dagen går desto mer känner jag hur tomt det är, hur det som var försvann.
jag vaknade imorse, kände bitterheten och ensamheten vid min sida men jag tänkte,
det är kanske för att jag sov själv.

nu i efterhand, det är kanske det jag har känt hela veckan. den onda aningen, att
helt plötsligt så kom något annat i vägen och det var inte jag. tomheten, känslan.
att återigen känna hur jag närmar mig botten igen. fast, inte den jag brukar vara i.
det är något helt annat och jag har ingen ork att klura ut det för det finns så mycket
som måste tas hand om.

en olycka kommer sällan ensam.